Painted my nails yellow last night, not much left. I’m nervous, stressed and anxious about my life.

things i wanna do/have/be:
Notes / Permalink
Ett minne, tillfälle. Jag har många. Ska välja ett fint minne som gör ont, men ändå är så fint. Emmaboda 2009. Izabell hade ätit en hel kyckling fast hon var vegetarian samma kväll som familjen spelade. Sista kvällen. Hon kunde inte följa med på grund av magon så jag gick ensam med Viktor. Minns att vi stod ganska långt bak, jag framför honom, hans armar runt min midja. Det var en fin spelning. Han vände mig om och vi kysstes till introt: “jag gjorde upp en eld för dig”. Alla dansade runt omkring oss, hoppade, skrek, men vi stod helt still. Ungefär som att vi stod i en glasbubbla. Kommer egentligen inte ihåg mycket mer än det. Att vi stod och kysstes under 1.5 timmes spelning. Själva konserten minns jag inte ett skit av.
Notes / Permalink
Min hjärna exploderar snart av alla tankar, känslor, åsikter, funderingar och all rastlöshet. Jag är tydligen nästintill oförmögen att anta någon som helst uppgift och slutföra den ordentligt. Jag kan inte planera, jag kan inte hålla löften och jag är värdelös när det kommer till att ta hand om min kropp. Vägrar skriva något mer i bloggen som har med vad jag ska ändra på med mig själv att göra. Det har hittills gått åt helvete varenda gång. Så jag låter det vara i min hjärna som för övrigt går på högvarv cirka 20 timmar om dygnet. Resten sover jag. Ibland är det skönt med skolarbeten som tar upp ens tankar, jag känner mig bara likgiltig nu. Lite stressad, men mest likgiltig. Jag vet att jag kan skriva klart arbeten två dagar innan deadline, jag har alltid jobbat på det sättet, och tydligen fungerar det även på universitet. Men jag har mina planer, jag smider dem långsamt och försöker att se framåt, och om de fungerar, om jag lyckas, om allt går som jag så innerligt hoppas på. Så kommer ni få se. Då ska ni få se. Att jag också kan, fastän jag är så svag i mitt psyke. Någon gång är det min tur. Vänta bara. Tills dess säger jag ingenting. Vore så hemskt att misslyckas framför alla. Längtar föressten till nästa år. 2010 har varit så psykiskt jobbigt. Roligt, men så jobbigt.
y’all
0 notes / Permalink
Min bästa vän. Correction, mina bästa vänner. Jag har många fina vänner, en del är nya, andra har hängt med jävligt länge. Alla mina bästa vänner är fina på sitt sätt och ingen är den andra lik. Dem är exakt som jag och inte alls som jag på samma gång. Mina vänner är de snyggaste i världen och jag är avundsjuk på allihopa, de är så fina; så bra, så bäst, mina vänner. Det är ju dem som gjort mig till mig. Man blir som man umgås, sägs det ju. Jag älskar er även fast jag nog är rätt dålig på att säga det. Se bara så snygga ni är:









Notes / Permalink
Min dag känns inte så värst intressant att berätta om, har legat sjuk i sängen och druckit färskpressad apelsinjuice, så jag berättar om min fredagen istället. Stannade hemma från skolan, kom hem och bestämde mig för att gå på klassfesten med filmtema. Klädde ut mig till Dolorez Haze från filmen Lolita. Hade flätor på huvudet, hjärtglasögon, hjärtklubbor, rött läppstift samt en knuten skjorta och höga shorts. Ingen visste vem jag var så jag bytte om till vanliga kläder. Vad är det med dagens ungdomar och film? Varför vet ingen någonting?
På maskeraden drack vi sangria, rödvin, drinkar och åt popcorn ur riktiga popcornsbägare från Filmstaden, sen gick vi till Kåren och dansade i DJ-båset hela natten lång. Fick hälsa på alla viktiga personer tack vare ett nyförvärv i tjejligan. När klubben stängde bar det av på efterfest i världens finaste lägenhet. Jag somnade i famnen på en lockig man och till pussar på ryggen. Halv sju tassade jag upp, skrev en lapp och begav mig hemåt i snön bara för att få sova två timmar och sedan bege mig mot skolan.

0 notes / Permalink
Min definition av kärlek. Redan när jag började den här listan tyckte jag att den här punkten skulle bli både trevlig och hemsk att skriva, definiera. Definiera helvetet och himlen i samma text. För mig är kärlek inte bara fjärilarna i magen och romantiska månadsdagar. Det är de små sakerna som gör kärleken så fin, ett meddelande, att bara kunna vara med en person utan att behöva ändra sig eller låtsas över huvud taget. Att inte känna sig otillräcklig, utan att bara kunna vara. Pussas om man vill, laga mat om man vill, gå och träna tillsammans, sova tillsammans, duscha tillsammans, plugga tillsammans. Att kunna göra de absolut tråkigaste sysslorna i vardagen till glitter bara genom att göra dem tillsammans med någon. Med Honom. Ensamma singlar ser er och avundas er, vill slita eran kärlek i stycken, vill vara dig. Vill ha honom.
För det mesta är kärlek inte heaven on earth. För det mesta gör kärlek ondare än alla skrubbsår i världen. Som att man har skrubbsår på hjärtat för att man ramlat handlöst, har inte kunnat förutse fallet. Som att gå balansgång i universum och sedan trilla ner i ingenting. Gå från eufori till apati. Det går inte att ta sig upp med skinnet i behåll, för varje gång du trillar ner nöts en liten bit av hjärtat bort. För varje gång blir du lite kallare, lite mer likgiltig. För varje bit som ärrats får man svårare att lita på människor, och blir du sårad då så kan du ge dig fan på att gör tusen gånger ondare än första gången. Det går inte att lova sig själv att aldrig trilla ner igen för någon gång kommer du göra det, och nästa gång det händer mig kommer jag vara bulletproof.
Men han finns där ute någonstans, vi måste bara hålla ut och fortsätta andas.


Notes / Permalink